är gräset alltid grönare?

Är gräset alltid gränare på andra sidan? Hmm ja, jag tror faktiskt det.
Man vill alltid ha det man inte kan få, och när man sen väl fått det så vill man inte ha det längre.
Hallå? Var finns logiken i det liksom?
Jag har många exempel på detta kan jag lova ..
Jag var sjukt trött på Göteborg, så jag flyttade till Stockholm. Väl i Stockholm blev det vardag även där, och då ville jag hem igen. Detta gick jag igenom inte en gång utan två ..
Sen har vi ju det här med hårfärgen. När jag e blond vill jag ha brunt, och när jag har brunt vill jag ha blont.
När man är med nån jätte mkt o för att sen bara dumpa av den personen och sen inse 1,5 år senare att det skulle jag kanske inte gjort...
Ni fattar min poäng va?
Men jag undrar VARFÖR det är så? Varför kan man aldrig bara vara nöjd med vad man har?
Man sakar inte kossan förrän båset är tomt, eller hur heter det? Ligger nog nåt i det va...?
Det blir ju lätt lite sådär halvjobbigt om de alltid ska vara så här när man ska försöka fatta beslut.
Jamenar om ja drar till USA om ett tag tex, då kan jag ju inte bara pngra mig hur som helst, inte för att ja tror jag kommer göra det om allt blir bra ...
Men min point är, de e kanske dags att börja tänka igenom sina beslut innan man fattar dom?
Så kanske gräset en vacker dag är grönt även på min sida =)

Man kan ju alltid hoppas va?

niiightyy