... and still, words dont come easily.
Är det inte konstigt hur fort livet kan förändras?
Är det inte konstigt hur man en dag inser att folk som en gång stod dig väldigt nära, plötligt känns väldigt långt borta?
Jag sitter här och funderar. Vad hände?
En gång var vi Fab 4, idag har jag knappt någon kontakt med nån av er. Folk flyttar, jobbar, pluggar. Och helt plötsligt så är allt vi en gång var borta. (?) Hur tänkte vi då? Hur svårt är det att lyfta luren och ringa ett samtal. Hur svårt kan det vara att nån gång få alla samlade? Tydligen helt jävla omöjligt. Sorgligt är det iaf, när ingen längre orkar bry sig, eller har för mkt att göra för att ens stanna upp o tänka efter.
Visst träffar man nya människor o skaffar sig olika umgängeskretsar, men nånstans trodde jag ändå att de alltid skulle vara vi. Fab 4 liksom .Tydligen hade jag fel, vilket är lika mkt mitt eget fel som alla andras. Konstigt de kan bli.
En gång hade jag också en pojkvän, som jag älskade mest av allt, och då menar jag verkligen mest av allt. Samma där, jag trodde att det skulle vara vi för alltid. Jag var helt säker på det. Han var min raka motsatts men ändå min bästa vän. Jag kunde få ryck o vilja starta bråk bara för att jag hade tråkigt. Normala killar skulle flippat ur och tyckt att jag var dum i huvet, men inte han. Han sa bara "reb, vafan håller du på med nu?" på sitt helt lugna sätt, vilket självklart gjorde att jag började asgarva. (men nu säger jag inte att han inte hade nåt temperament för det hade han minsann) haha.
Men anywaay, de ja försöker säga är att, det är sjukt hur det kan bli. Idag pratar vi knappt alls. Ses nån gång om året när jag är i Stockholm, men mestadels av tiden kan vi inte prata utan att bråka. Då undrar jag varför de blev så? Flytten, alla snedsteg. Trist men sånt e livet.
ur som helst så betyder dessa människor väldigt mkt för mig och kommer nog alltid att göra, även om vi kanppt hörs! Vissa har en speciell plats, även om den kanske inte längre inkluderar kärlek eller att man ses varje dag!
Jag älskar er för de vi en gång hade och det jag blivit pga er!
Jag önskar er all lycka!
Hörs snart? ..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar