Visst gör det ont i hjärtat när man vet att någon som står dig nära mår dåligt?
Jag blir så frustrerad. Allt jag vill är att hjälpa, säga de rätta sakerna och försöka få den personen att tänka på annat.
Jag vill kunna sitta o hålla om, krama och säga att allt blir bra.
Men innerst inne vet jag att det inte hjälper ett skit. Kanske för stunden, men så fort du är ensam igen kommer de där mörka tankarna tillbaka.
Man vet varken ut eller in, allt man kan tänka är varför? hur hände det här? ..
Jag har två vänner, som jag är lite orolig för. En vet jag kommer klara detta. Även fast allt känns mörkt o hopplöst för tillfället.
Vi har ännu en sak gemensamt. 25 augusti. Jävla skitdag, eller hur? Den värsta dagen i mitt liv var den 25 augusti 2006, och du fick uppleva de nåra år senare. Men jag har klarat mig, det har tagit tid det kan jag inte stick under stolen med. Men här står jag, livs levande.
Du kommer också klara det. Som du själv säger, if its meant to be .... Och jag vill gärna tro att det är exakt så.
Jag vet att du är stark och det vet du också, du vet att du inte är ensam, du är snart hemma igen.
Kämpa på älskade du.
Och du då...
Så många ggr jag har sett dig bryta ihop, så många ggr jag har torkat dina tårar, sagt att du är starkare än det här.
Jag vet att du är starkare än såhär. Frågan är bara om du vet det?
Så många berättelser jag hört, försökt förstå hur du tänker.
Du har inte velat berätta allt, rädd för att ja ska svika dig o gå min väg.
Det har alltid slutat med att du berättat efter att jag sagt att hade jag velat gå, hade jag gjort det för längesen.
Och det stämmer verkligen. Jag vet att folk börjar ge upp, att du börjar ge upp.
Men en sak ska du veta, och det är att jag älskar dig, och vad du än behöver gå igenom så kommer jag aldrig aldrig någonsin vända dig ryggen.
Jag vill hjälpa dig, men jag vet inte längre hur. Allt jag kan göra är att vara ett stöd som du vet att du alltid kan komma till.
Riktiga vänner vänder inte ryggen till. Oavsett hur mkt man får stå ut med.
Jag vet att du hade gjort samma sak för mig. Jag vet att du gör samma sak för mig.
Kanske säger jag det inte ofta nog, men jag älskar dig min käre vän.
På lite drygt 2 år har du kommit att bli en av mina närmsta.
Visst har jag varirt arg, skrikit på dig, gråtit och skämts för dig ibland.
Men at the end of the day är du fortfarande underbara du.
Mitt liv hade inte vart desamma utan dig.
I'll never walk away. Never.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar