Så var man tillbaka i vardagen då. Blä va trist.
De e väl konstigt, att fastän man vart borta nåra dar så räcker det att man är hemma en, så känns det som man aldrig varit borta.
Saknar mina fina vänner i Stockholm redan.
Ett speciellt tack till världens bästa Alex för allt!
Och Allie, min fina, roliga, helt sjuka, galna, älskade vän. Jag saknar dig redan. Nästa gång vi ses får det bli lite längre än nåra timmar ute :P
Haha, ibland undrar jag hur du lyckas med allt. Det kommer förmodligen att förbli en gåta. Men hey, vad vore livet utan dina galna upptåg?
Förmodligen ganska tråkigt.
Nu ska ja iväg till jobbet snart igen, sällan ja har varit så trött som a varit nu igår och idag.
later
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar